Startsida Om Tullinge Tullinges historia

Tullinges historia

TULLINGE OCH RIKSTEN

Tullinge har en rik och spännande historia. Här finns fornlämningar från förhistorisk tid, ett säteri med anor från 1600-talet, torp och tidiga industribyggnader. Under 1900-talet påbörjades uppbyggnaden av ett villasamhälle vid Tullingesjön som blev uppstarten till dagens Tullinge.

Första gången Tullinge omnämns i skrift är vid ett ägobyte 1353 av Clauus i Thulunge. Bland föremålen från förhistorisk tid finns den intressanta sk Tullingeskatten (1300-1100 f Kr) från bronsåldern. Gravfält och fornborgar från järnåldern (500 före-1050 e Kr) ligger i närheten av Tullinge gård och Tullinge kyrka.

Tullinge gårds stora ägor är i stort ursprunget till Tullinges hela bebyggelse idag. Säteriet byggdes på 1630 – talet av Johan Adler Salvius. Idag finns en av flygelbyggnaderna kvar från tiden, de andra byggnaderna är från 1700-talet. Ett av gårdens torp finns fortfarande kvar intakt, Trädgårdstorp som byggdes under 1600-talet.

Kring förra sekelskiftet började ett villasamhälle växa fram vid Tullingesjön, tanken var att de skulle vara s k villagårdar med fina naturlägen. Bebyggelsen kompletterades med fritidsbebyggelse som tog fart främst från 1950-talet. I slutet av 1960-talet förändras Tullinge från villastad till en mer modern förort med köpcentrum och flerbostadsbebyggelse. På senare år har Tullinge återlanserat idén om en trädgårdsstad i sina nya bostadsområden.

Söder om Tullinge ligger Riksten. Här har människor levt sedan äldre stenåldern (8 000-4 000 f Kr). Yxor och andra föremål är hittade vid arkeologiska utgrävningar. Byn Riksten blev säteri 1615, dåvarande ägare var Peder Nilsson som senare blev adlad Gyllenax. Rikstens nuvarande mangårdsbyggnad är byggd i nationalromantisk stil år 1913.

I närheten av Riksten ligger Lida som tidigare tillhört säteriet. Sedan 1930-talet har här funnits en uppskattad friluftsgård. Den nuvarande huvudbyggnaden är från 1946 och ritades av den då unge Ralph Erskine som kom att bli en av Sveriges mest kända arkitekter. Till de moderna inslagen i Riksten hör bostadsområdet ” Rikstens friluftsstad” som började byggas 2006.

TULLINGESKATTEN

För över 3 000 år sedan gömde någon undan en förmögenhet i marken på Tullinge gård. Den upptäcktes inte förrän omkring 1800 då några arbetare var sysselsatta med att gräva en ny jordkällare.

Skatten innehöll sju föremål från bronsåldern; en skära, två yxor, två dräktsmycken för kvinnor, s.k. tutuli och två spiralringar, troligen smyckeringar för håret. De kan dateras till tiden mellan år 1300-1100 före Kristus. Alla föremål var gjutna i brons som med tiden förlorat sin guldliknande glans och färgats gröna i jorden.

Bronset var värdefullaste man hade och att lägga ned det i jorden kan ha haft flera olika orsaker. Kombinationen av jordbruksredskap och kvinnoföremål gör det frestande att tolka den undangömda förmögenheten som en gåva till gudarna med en önskan om fruktbarhet och goda skördar. Sådana gåvor eller offer var vanliga under bronsåldern.

Men skatten det kan också ha varit en förmögen bronsgjutares undangömda egendom. Skatten låg under en större sten som kan ha fungerat som märke för att hitta tillbaka.

: Tullingeskatten

Föremålen i Tullingeskatten. Skära (till vänster) och de två yxorna (holkyxor). I bakgrunden två dräktsmycken (tutuli) och spiraler. Foto Annika Larsson, Museum Gustavianum, Uppsala.

FORNBORGEN PÅ SKANSBERGET

Högt ovanför Tullingesjön, på krönet av en bergshöjd ligger fornborgen ”Skansberget”. Den är befäst på de delar som är mindre branta, i norr och i söder. En ca 190 meter lång stenmur av gråstenar är bevarad, upp till 1,2 meter hög. En ingång finns också i muren. Utanför har det funnits en förborg med ytterligare murrester och en ingång. Idag är stenarna omkastade på flera ställen och murarna skadade men när borgen en gång byggdes var stenarna uppbyggda i fina, jämna rader i s.k. kallmursteknik. Inget bindemedel eller murbruk användes. Då var Skansberget en imponerande borg med dubbla murar och flera ingångar. Kanske fanns här också en inre timmerkonstruktion för att stabilisera stenbygget.

Det är svårt att ge en allmän datering av fornborgar eftersom så få är arkeologiskt undersökta och dateringarna av dem sträcker sig från bronsåldern, på 1 000-talet f. Kr. till slutet av förhistorisk tid ca 1050 e. Kr. och t o m litet senare, in i medeltid. Tätast ligger fornborgarna i Mälardalen och de flesta finns i Södermanland, ca 300 stycken. Här brukar de också ligga parvis, det är fornborgarna på Skansberget och Örnberget ett bra exempel på.

Praktiska försök har visat att det går relativt snabbt att bygga en fornborg. Troligen har de också funnits länge, kanske över flera århundraden. Befolkningen har byggt på och reparerat efter hand. Borgar som ligger högt upp på otillgängliga platser brukar kallas för tillflyktsborgar, en plats där man tog skydd i orostider och lättare kunde försvara sig mot angripare. Troligen är Skansberget en sådan tillflyktsborg. Det finns också andra typer av borgar som tolkats som rituella, där gravar legat innanför murarna. Sådana platser skulle nästan kunna jämföras med nutida kyrkogårdar där kyrkomuren avgränsar ett heligt rum.

På andra sidan Tullingesjön, mitt emot Örnberget finns ytterligare en fornborg.

FORNBORGEN PÅ ÖRNBERGET

Örnberget ligger vid Tullingesjöns östra strand, ca 1,5 km promenad från Tullinge station. Ett imponerande berg, med en delvis kraftigt överhängande sydvägg, 20–25 m hög. Så beskrivs Örnberget av de klättrare som ofta besöker berget. Förutom att berget är intressant för bergsklättring finns även en fornborg.

Örnbergets fornborg är lik den som finns på Skansberget och ungefär lika stor, 210 x 230 meter. Mot söder och väster är bergväggarna branta men mot öster och norr sluttar det mer. Där har de förhistoriska byggarna förstärkt borgen med en mur, ca 150 meter finns idag bevarad, liksom en ingång med ytterligare murpartier vinklade utåt. Utanför finns rester av en förborg, en ca 100 meter lång stenrad, mellan stora stenblock. Nu är murarna kraftigt raserade men en gång har de säkert var jämnt och fint uppbyggda, liksom i borgen på Skansberget. Ett sinnrikt system av murar på olika nivåer för att hejda och blockera motståndare.

Borgar som ligger högt upp på otillgängliga platser brukar kallas för tillflyktsborgar, en plats där man tog skydd i orostider och lättare kunde försvara sig mot angripare. Det finns också andra typer av borgar som tolkats som rituella, där gravar legat innanför murarna. Sådana platser skulle nästan kunna jämföras med nutida kyrkogårdar där kyrkomuren avgränsar ett heligt rum. Inne på Örnberget finns faktiskt två gravar, i form av låga stensättningar (rundade stensamlingar) men de kan också ha kommit till före eller efter borgens användningstid.

På andra sidan Tullingesjön, mitt emot Örnberget finns ytterligare en fornborg.

Text: Gunnel Mörkfors och Inga Ullen

TULLINGE GÅRD

Han är Tullinges mest kände politiker genom tiderna. Johan Adler Salvius var en yrkesdiplomat som gjorde karriär under 30-åriga kriget på 1600-talet, adlades och tillhörde de som sedan ledde fredsförhandlingarna från Sveriges sida med Tyskland. Efter Westfaliska freden år 1648 blev han utnämnd till riksråd och friherre av drottning Kristina.

Då hade han också hunnit med att omvandla tre gårdar i byn Tullinge till ett för tiden modernt säteri med effektivare jordbruk och flera torp på ägorna. Gårdarna hade sålts till honom enligt kunglig befallning år 1630, varefter byggandet av en ny huvudbyggnad satte igång. Den lades på höjden med utsikt över sjön och dalen mot Tumba. Ett av torpen finns kvar, Trädgårdstorp.

Efter familjen Adler-Salvius har ägarna till Tullinge gård växlat och bebyggelsen förändrats. Idag består Tullinge gård av två röda flygelbyggnader och två gulputsade stenhus. Endast ett av husen, den s.k. Kungsstugan, har delar som kan vara från Johan Adler Salvius tid, ett tunnvalv finns i källargrunden. Huset i övrigt, liksom de röda flygelbyggnaderna är från 1700-talet med senare tillägg.

Den 13 februari år 1943 brann den stora huvudbyggnaden från 1760-talet ned till grunden och återuppbyggdes aldrig. Platsen där huset stått är nu en del av gårdsplanen. Efter branden lät den dåvarande ägaren ingenjör Ragnar Claesson bygga en kopia av Kungsstugan som placerades mitt emot som en pendang.

Kungsstugan

En av flygelbyggnaderna är numera omvandlad till
församlingshem.

Den s k Kungsstugan med anor från 1600-talet är idag
privatbostad. Foto: I Ullen

Idag bedriver Svenska kyrkan bedriver verksamhet i tre av byggnaderna.

RIKSTENS GÅRD

Riksten, den till arealen största gården i socknen, utgör en komplex herrgårdsanläggning med ett rikt byggnadsbestånd från 1700- till 1900-talet. Huvudbyggnaden, från 1900-talets början, har karaktären av en medeltida borg och är högt belägen och väl synlig i landskapet.

Norr om gården där tidigare flygplatsen låg fanns den äldsta bosättningen. Här levde människor för mer än 6000 år sedan, från äldre stenålder. Nära Rikstens gård finns två gravfält från yngre järnålder som troligen varit gårdsgravfält åt den gård som fanns här under järnåldern.

Troligen har Riksten även under medeltiden bestått av en gård. Den omtalas för första gången på 1430-talet i samband med ett ägobyte. Gården erhöll säterifrihet 1615 och den dåvarande ägaren Peder Gyllenax uppförde en ståndsmässig byggnad på platsen. Men nästa ägare, riksrådet Erik Fleming, rev byggnaden och uppförde ett nytt hus 1662. Detta hus i sin tur eldhärjades 1809 och på den gamla källargrunden uppfördes en ny mangårdsbyggnad av trä. Den kvarstod till 1913 då den nuvarande byggnaden tillkom. Av 1800-talets byggnad återstår idag de kvadratiska mindre flyglarna i öster. Den nuvarande huvudbyggnaden är i två våningar och uppförd av tegel i en nationalromantisk stil efter ritningar av arkitekten Knut Nordenskjöld. Huset och stenterrassen vilar på den gamla 1600-talsgrunden. Fasaderna är putsade och det höga branta sadeltaket är täckt med tegel. Gårdsplanen flankeras av två bostadshus i trä, samtida med huvudbyggnaden. I området finns ett flertal äldre uthus- och ekonomibyggnader.

Riksten instiftades som fideikommiss 1923 och bedriver fortfarande både skogs- och jordbruk.

Gunnel Mörkfors och Inga Ullén

TULLINGE ÄLDRE VILLABEBYGGELSE

Kring förra sekelskiftet började ett antal villastäder att planeras utanför Stockholms stadsgräns, däribland i Tullinge. Samhället som växte upp vid Tullingesjön var inledningsvist ett område med sk ”villa gårdar”. Dessa var ett mellansteg mellan herrgårdarna och dagens villor.Visionen för Tullinge villastad var då inte ett samhälle för vem som helst. Man ville locka hit grosshandlare, industrifamiljer, men också kända konstnärer och artister.Exploateringen omfattade även området vid Tullinge järnvägsstation som låg ungefär vid Tullingesjöns södra del. Även området vid Hamra gjuteri – AB Separator, dagens DeLaval, hade stor del i denna villabebyggelse med stora enfamiljsvillor. Men intresset för dessa stora tomter avtog och from 1920-talet avstyckades övervägande mindre tomter. Flera av 20-talshusen har ett enklare utförande med den traditionella parstugan som förebild.Områdets norra del är Tullinge Parkhem, södra del är Tullinge Lanthem, indelat Norra Lanthem norr om järnvägen och Södra Lanthem söder om järnvägen.

Tullinge Parkhem ligger närmast Tullingesjön. Villaområdet ger en bild av de ursprungliga idealen bakom Tullingeexploateringen – ett samhälle med “villagårdar”. Flera av dem är vackert belägna på bergsklippor mot vattnet.I området finns framförallt tre större välbevarade villagårdar med stora tomter, Villa Stavshäll, Villa Berga och Ulfbergsgården. Dessa är mycket kulturhistoriskt intressanta byggnader som ansluter sig väl till villagårdarnas arkitektur med brutna tak och träpanel. I området finns även ett antal enklare, intressanta mindre villor i traditionell träarkitektur.

Norra Tullinge Lanthem. I första hand utmed Nordanvägen, Sunnanvägen, och Tullingestrand finns samlad bebyggelse från 1900-talets första decennier. Nationalromantikens stilideal, som bygger på den röda stugan, dominerar. Kompletterande bebyggelse från 1920- 1950-talen ansluter väl till den äldre bebyggelsen.

Södra Tullinge Lanthem. Denna del av Lanthemsområdet är välbevarat med en blandning av byggnadsstilar från 1911-1920. Även här finns exempel på fastigheter i nationalromantikens anda. En del av bebyggelsen utgörs också av mindre fritidshus.

Gunnel Mörkfors och Inga Ullén

TRÄDGÅRDSTORP

Trädgårdstorp är egentligen Tullinge gårds äldsta torp och står på ursprunglig plats. Under Tullinge gård låg som mest 13 torp. Detta torp, en knuttimrad enkelstuga, är troligen byggd i mitten av 1600-talet.

Trädgårdstorp är idag ett hembygdsmuseum som drivs av Botkyrka Hembygdsgille och området kring torpet köptes in 1961.

Till området har gillet under årens lopp flyttat flera gamla byggnader som hotats av rivning och förfall och därmed kunnat bevara dem på ett pietetsfullt sätt.

År 1966 flyttades godsmagasinet från Tullinge gamla järnvägsstation till hembygdsgården. Magasinet hade byggts i samband med uppförandet av Tullinge hållplats 1903 och 1917 blev detta Tullinge tågstation. Ett par år efter flyttningen av godsmagasinet till hembygdsgården byggde man en ny stationsplats vid Tullinge centrum, nuvarande pendeltågstationen.

År 1970 flyttades båtsmanstorpet Hågelbyhage, (eller Slätten) till hembygdsmuseet. Det hade en gång tillhört båtsmannen 96 av Första Södermanlands Båtsmanskompani. En båtsman var en militär i det svenska indelningsverket som vid behov skulle tjänstgöra i flottan. För sin försörjning tilldelades han ett båtmanstorp.

År 1978 tog hembygdsmuseet hand om en liten stuga från Högbrink i Tumba. I den hade mor Anna bott, en klok kvinna känd för sin folkliga läkekonst i bygden. Stugan kom därför att kallas “Mor Annas stuga”

Mer om hembygdsmuseet att läsas på dess hemsida.

LIDA

På en höjd vid sjön Getaren ligger Lida friluftsgård, ett sedan många år uppskattat besöksmål för både barn och vuxna. Friluftsaktiviteterna startade redan på 1930-talet av Skid- och friluftsfrämjandet

Den äldsta byggnaden i Lida är ett torp som tidigare tillhörde Rikstens gård. Idag fungerar torpet som expedition för friluftsgården. Den stora huvudbyggnaden, Lida Värdshus, stod klar år 1946. Den hade kommit till på initiativ av Skogsmulles skapare, Göran Frohm, legendarisk författare inom Friluftsfrämjandet. Skogsmulleskolan har på ett lekfullt sätt lärt hundratusentals barn i Sverige om djur och växter, liksom vad allemansrätten är.

Lida Värdshus ritades av en av Sveriges mest kända arkitekter, Ralph Erskine. Han var född i England och kom till Sverige år 1939 för att studera det samband som fanns mellan natur, formgivning och socialt ansvar, det vill säga grunden för funktionalismen som idé. Samma år bröt andra världskriget ut och Erskine som var både pacifist och kväkare kom att stanna i Sverige för gott.

Ett av hans första uppdrag blev friluftsgården i Lida som han ritade 1942-43 tillsammans med sin blivande kompanjon Aage Rosenvold. Huset i Södertörns skogar byggdes i traditionell timmerteknik, inspirerad av de sportstugor han samtidigt ritade för byggmästaren Kalle Daniels i Rättvik. För Erskine blev dessa första år i Sverige en introduktion i svensk träarkitektur och knuttimringsteknik. Hans senare arkitektur är av en annan karaktär än i Lida och i ett modernistiskt formspråk men intresset för trä som naturmaterial återkom i andra husprojekt. Lida Värdshus har blivit påbyggt under 2000-talet och en ny entré till restaurangen kommit till.

I Lida finns motions-,vandrings- och skidspår för alla åldrar, liksom mountainbike-leder utformade i samarbete med idrottsklubben Tullinge SK. Inom området finns också en idrottskyrka med klockstapel, raststuga och utställningslokal (Naturporten), stugor för övernattning och badplats. Mer att läsa om Lida och deras verksamhet finns på www.lida.nu